A Noble Heart: Angel's Grace

Livet är en gåva och man borde vara tacksam för det man har. Drömmar är en krydda i livet oavsett om det är ens mål eller inte. Trots vart man än kommer ifrån så kan någon följa en väg av rättfärdighet och välvilja.

Även en som går på trötta fötter kan graciöst göra det med ett syfte till en ny morgondag. Trots att man inte ser vad som kommer, så kan någon tydligt i sitt sinne se ett bättre jag i sin framtid än vad spegeln speglar i dag.

En som kan se bortom sig själv, och leva för andra, kan sägas ha ... Ett ädelt hjärta.



Prolog (2015-09-01(ENG)/2020-04-24(SWE))

Varje berättelse har en början. Den har haft händelser som ödet har låtit hända, vilket skulle leda fram till början.

Vår berättelse är inte annorlunda. En man var sent på natten påväg hem. Medan han red så blev han fångad i en blixtstorm. Både regn och hagel föll ner med sådan intensitet att det kändes som nålar varhelst det träffade oskyddad hud.

När han skyndade vidare, och försökte undkomma stormen, så kunde ljudet av åska höras runt omkring honom. Hittills hade han bara sett blixtens ljus på avstånd. Men det drog allt närmare och skulle snart vara över honom. Han var inte långt ifrån en gammal stenbro.

Då kunde tre mindre blixtar ses i molnen ovan innan en fjärde, stor, blixt slog ner i ett närliggande träd. Han kämpade för att stanna kvar på hästen och gjorde sitt bästa för att lugna ner den. Stormen hade bara i minsta marginal avtagit.

När han hade lugnat sin häst så hörde han det märkligaste. Bakom ljudet från det ständigt fallande regnet så kunde han höra det milda ljudet av musik.

Han hade kommit till stenbron. Han steg av sin häst och band den till ett litet träd vid sidan av vägen. Nere vid flodstranden hade en korg spolats iland och från den kunde den musikaliska melodin höras.

Han gick långsamt nerför sluttningen till flodstranden för att inte halka. Det var en mild melodi, underlig att höra i den rasande stormen.

Han nådde flodens strandlinje, i botten av sluttningen. Försiktigt och fylld med ändamål, tittade han runt och letade, hela tiden, medan han noterade var ifrån tonarna ljöd.

Det tog inte lång tid innan han fann föremålet för hans intresse. Uppspolad och fångad av rötterna av ett träd vid floden, en lockförsedd korg, från vilka tonerna försiktigt ljöd. När han kom nära kunde han konstatera att korgen hade en enkel, men elegant vävd, design innan han tog av locket.

I korgen låg ett litet gnagarbarn, som inte ens kunde vara ett år gammal, lugnt sovandes trots stormen. Den milda och lugnande melodi kom från en medaljong som låg öppen bredvid barnet. I locket på medaljongen var inskriptionen:

Kaen Ghitt
F.: 1 Jan XX24




Code & Design © Sofia Möller, 2012-2020. All Rights Reserved.